Min pappa

Min pappa är 91 år gammal. Min pappa är/var designer, ingenjör, uppfinnare, filantrop, en ganska kass affärsman, fantastisk, omtyckt, duktig på att baka, en slagskämpe, humanist, ibland misslyckad, älskar opera, kan allt, har/hade en IQ på 158, värnar om samhällets svaga grupper, varit med i finska vinterkriget, fått en minskada i foten, en skottskada i huvudet, haft fem hjärtinfarkter, en stroke och massa s.k. tior. Min pappa lever och jag ska få träffa honom på lördag!!

Pappa!

Älskar dig pappa!!

 

 

Social media campaigns and a critical view

After the Kony 2012 campaign Robert Nyman and I co-wrote this:

This morning, we were talking about the KONY 2012 movement, various reaction around it and how easy we share things without even looking at it. How our gut reaction is to act without even knowing what we’re acting on or reflect on what it means.

(If you want to delve deeper into the KONY 2012 topic, you can, for instance, read Kony 2012: what’s the real story?).

What we want to cover here is the greater scheme of things, social media and how people react.

When a social media campaign gains traction, and especially when it becomes widely successful, this seems to be the order of events:

  1. A lot of people Like a campaign on Facebook, share and retweet it and watch any possible video available.
  2. There’s a backlash with the people spreading the word being accused of just taking part in Slacktivism, that it won’t do any change at all and it’s just for them have a better conscience about it.
  3. These two camps never get along, they keep on arguing – sometimes ugly – and that’s it.

Thoughts on this:

Even if some of the social media attention is there to make the person passing the information on feel better, it still serves a purpose. It spreads awareness, and hopefully a number of people want to learn more about it. And this is the key thing:

We have to learn more. We have to watch what we hear with critical eyes, look at it from different perspectives, do our research and scrutiny of various sources. We need to look at the positives and negatives to form an opinion as close to the actual truth we can. We need to practice source evaluation to ascertain a source’s credibility.

Because, with social media in particular, it’s so easy to support something or spread the word, but it won’t be worth anything if you’re not entirely sure what you actually support. And the beauty of the web is also how easy it is to put in a little effort to find out more!

In the words of Bob Dylan:

Lot of water under the bridge. Lot of other stuff too.

Find out what really is under the bridge!

If you want to get involved, contribute in anyway, donate money – by all means, do that! But make sure you do it to the right cause, that it will have an effect and what that campaign/organization genuinely stand for.

Because we all owe that to ourselves, and, more importantly, to the people that are in desperate need of attention and help. Care as much as you can, but make sure it’s not a misguided effort without all the cards on the table.

Now please go and do something good! But do make sure, as much as you can, that it actually is good.

Tanke…. Smedja….

Under en längre tid har jag funderat över alla de olika diskursiva fält som jag hamnar i när det gäller exempelvis skolutveckling, teknikutveckling, webbutveckling, trender, sociala medier och så vidare. Det känns som att alla inom respektive fält som jag träffar är väldigt duktiga och drivna inom sina frågor men jag saknar en helhet, en större bild.

Visst kan exempelvis teknik vara ett viktigt redskap för skolutveckling men hur kan skolan vara en viktigt plats för att utveckla tekniken? Visst är det bra om skolan förstår vad sociala medier är och vad man kan använda dem till men vilket ansvar tar de inom sociala medier för skolan och förstår de den?

Listan kan göras lång. Det är väldigt lätt att tala om för skolan vad den ska göra, när det var si så där en 10-20 år sedan man själv gick ur den, men när möts alla dessa tankar kring utveckling egentligen? Sen jag träffat folk som jobbar inom både webb- skol- medie – och teknikutveckling har jag märkt vilken enorm potential som finns i synergierna där emellan. Därför har jag i dagarna startat TechTank – en tankesmedja med fokus på teknik och utveckling för Sveriges unga. Att få ungdomar att äga tekniken! Och självklart att driva på utvecklingen….

TechTank! Heja:)

Framtidskompetenser


Jag jobbar nu som projektledare för Framtidskompetenser, en arbetsmodell för skolor som Rektorsakademien har tagit fram.

Framtidskompetenser är framtaget i samverkan mellan aktörer från skola, arbetsliv, forskning, föreningsliv mm. Arbetet har bestått i att ta fram och lyfta ett flertal kompetenser, utöver ämneskunskaper, som anses nödvändiga för ungdomar och arbetstagare att besitta. Detta ställer också frågan på sin spets hur skolan och arbetslivet bäst kan arbeta för att utveckla och nära dessa kompetenser.

Framtidskompetenser är ett koncept, en metod och ett verktyg för skolan, där viktiga och nödvändiga kompetenser som våra unga behöver rustas med, konkretiseras och förklaras. Tanken är att Framtidskompetenser på ett tydligt sätt ska levandegöra kapitel 1 i Lgr 11, öka måluppfyllelsen och uppmuntra arbetsplatser att ta in det i alla delar av verksamheten.

För att möjliggöra detta vill Rektorsakademien tillhandahålla ett antal verktyg, aktiviteter och arbetsexempel som skolan kan ta till hjälp för att implementera Framtidskompetenser i sin ordinarie verksamhet. Framtidskompetenser är framförallt framtaget för att uppmuntra skolan att själv testa och hitta egna metoder för att uppmuntra och utveckla kompetenser hos eleverna men också bland skolans personal – från ledningsnivå, lärarnivå till all annan personal på skolan.

Morgondagens skola för framtidens arbetsmarknad

Nu är vårt seminarium här i Almedalen i full gång! Det går att se hela seminariet på Rektorsakademiens officiella sida på Facebook. Det är fullsatt och panelen debatterar nu med varandra. Moderaternas Erik Bengtzboe menar att det måste ske mer i kommunerna. Kanske går det att göra något på nationell nivå undrar moderatorn Roland Lexén. Svårigheterna att få till exempelvis sommarjobb för gymnasieungdomar för att ge dem bra erfarenheter är svårt att få igenom. Anna Fredqvist från Västerås Construction College menar att det är viktigt att satsa på drivet och engagemanget finns hos ungdomar och det skolan kan hjälpa till med att ta fram detta driv.

Det måste finnas ett utbud av sommarjobb menar Eva Nygren från SVECO, arbetsplatser går på halvfart på sommaren.

Ledarskapet är viktigt och det är inte bara i skolan utan även inom näringslivet, som måste förstå att de som går i skolan nu är framtidens arbetskraft menar Eva Nygren. Hon är även lite ängslig att man börjar med yrkesvägledning för tidigt. Vet man vad man vill i högstadiet?

Jag ser att det finns en enorm potential i SYVarna, men kanske borde deras uppdrag mer handla om att samarbeta med arbetslivet för att hjälpa unga att veta hur och vad det finns för typ av jobb. Även Anders Hallgren från Ungdomsbarometern gav sig in i debatten och tyckte att SYVarna borde ha en annan funktion i skolan.

Det var en bra debatt kring ett ämne som berör! Titta på det i efterhand på Bambuser om ni vill,