Fram för Edupunks!

Edupunk är ett förhållningssätt och en metod för undervisning och lärande som spinner ur en DIY – attityd ( Do it yourself, “gör det själv” ).

Jag kom i kontakt med Edupunk genom olika bloggar redan 2008 när jag satt och undersökta alternativa lärandeformer. 2011 beställde jag och läste denna bok:

Anya Kamentz vänder upp och ner på hur vi trditionellt ser på, framförallt, högre utbildning. Hon visar på ett mycket smart sätt upp hur ny teknik, nya undervisningsmetoder kan transformera lärandet, ett lärande där individen själv står i fokus. Anya säger inte att barn inte behöver lärarledd undervisning, att det inte finns poänger i det “vanliga” lärandet, hon fokuserar på högskolan, en nivå inom lärandet som redan idag innebär eget ansvar.

Här kan du läsa mer om boken!

New York Times definierar det som “ett förhållningssätt till undervisning som undviker vanliga verktyg som PowerPoint och Blackboard, och istället syftar till att de upproriska attityd och Do it yourselfattityden som  70-tals- band som The Clash hade.  källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Edupunk

En mycket inspirerande sida är Edupunksguide.org men Edupunk finns över hela internet! Ta för dig och lär dig!

Jag kan även rekommendera DIY.org, vars skapare jag har haft förmånen att träffa och spåna idéer med!

 

 

Tonåringar

När jag var 17 år började jag jobba lite extra på den fritidsgård jag själv hade hängt på när jag gick i högstadiet. Jag hjälpte till, satt och snackade med de som gick i åttan och delade erfarenheter med de som var yngre. När jag slutade gymnasiet började jag arbeta på Vasa Real. En spännande och lärorik tid på många sätt.

Jag jobbade med allt kändes det som, som elevassistent, lärarvikare, kamratstödjare, läxhjälpare, basket-och teaterlärare och ledde arbetet med skoltidningen.

Jag insåg tidigt att jag gillar tonåringar, jag gillar att får vara en med och lyssna på ren och skär existens, ångest, tankar, känslor, intriger och allt som har med att växa upp att göra.

När jag sedan blev gymnasielärare fanns en del av tonåringen kvar i mina elever men under de tre åren man hade en klass växte alla fina individer upp och mognade. Spännande att följa och se.

Jag har de senaste sex åren inte arbetat med unga på det viset, och jag saknar det till och från. Därför känns det extra kul att jag i mitt nuvarande jobb, på IQ kommer att få chans att stacka tonåringar.

IQ har från i år tagit över Tonårsparlören, en föräldrabok. Så mycket har förändrats sedan jag satt på fritidsgården en gång i tiden, även om en del består. Även Tonårsparlören har uppdaterats och kommer att fortsätta att göra det.

Jag hoppas att boken inte bara hjälper föräldrar utan också får en spinn off effekt på våra nya tonåringar, som går igenom en tid som kräver mycket stöd, någon som lyssnar och bara finns där.

Lite tankar så här innan jul…

Det svenska medielandskapet slutar aldrig förbrylla eller förvåna mig. Det är kanske bra på sätt och vis men jag saknar ofta djupare reflektion. Inte bara från medier utan från många som uttalar sig i dem. Något som jag gått och reflekterat över så här i juletider är svenskens förhållande till religion. Jag är själv oerhört intresserad av religionshistoria och utbildad gymnasielärare i ämnet (över 10 år sen jag arbetade som lärare dock). Men, varje år slår mig samma sak, hur provocerade svensken blir av Gud eller Jesus. Varför? Vill man inte fira jul med religiösa undertoner behöver man inte, jag gör det inte, men ser som min uppgift att informera mina barn kring historien kring vilken vi bl.a. valt att fira just jul. Precis som man berättar om äldre svensk religion och tro kring midsommar.

Ska barn gå i kyrkan på skolavslutningen? Ja, man kan faktiskt besöka sakrala (för vissa) platser utan att för den skull vara troende. Man kan respektera de som tror, ser exempelvis kyrkorummet som heligt utan att för den skull tycka likadant. Du behöver inte säga trosbekännelsen i kyrkan om du inte tror, men du kan bli välsignad. För att bli välsignad spelar ju ingen roll om man ändå inte tror på det men betyder mycket om man gör det.

Något som också fascinerar mig är hur vi i Sverige inte verkar ha samma betänkligheter kring kyrkor, heliga platser och traditioner när vi är utomlands. Jag känner en hel del som är riktigt emot kyrkan i Sverige men gärna köar i timmar för att komma in i en kyrka i Harlem (NY), Italien, Spanien o.s.v. Varför?

Jag förstår inte. Ett argument man ofta hör är detta: Jag har inget emot ex. kristna så länge de inte missionerar eller prackar på mig sin tro. Jag kan köpa det argumentet, så länge man som icke-troende inte går och prackar på andra just sin “tro”. Varför har vi inte uppnått ett samhälle där människor faktiskt får vara olika, tycka olika och tro olika utan att det för den skull betyder att vi inte kan umgås, lära av varandra och faktiskt se det positiva i denna blandning?

Jag tror på människan, det är min tro, att människan själv har förmåga att förändra världen till det bättre! En ganska avancerad tro men jag har inte gett upp än :)

 

 

 

 

 

Min pappa

Min pappa är 91 år gammal. Min pappa är/var designer, ingenjör, uppfinnare, filantrop, en ganska kass affärsman, fantastisk, omtyckt, duktig på att baka, en slagskämpe, humanist, ibland misslyckad, älskar opera, kan allt, har/hade en IQ på 158, värnar om samhällets svaga grupper, varit med i finska vinterkriget, fått en minskada i foten, en skottskada i huvudet, haft fem hjärtinfarkter, en stroke och massa s.k. tior. Min pappa lever och jag ska få träffa honom på lördag!!

Pappa!

Älskar dig pappa!!

 

 

Ändra lagstiftningen kring identitetsstöld

I Sverige är inte identitetsstöld något brott. Det är helt lagligt att anta någon annans identitet, och så länge du inte begår något brott under den “fejkade”identiteten gör du inget fel. Så säger lagen. Lagen måste skrivas om.

Min identitet har blivit stulen, två gånger nu. Någon eller några lägger ut bostadsannonser på Blocket i mitt namn, med min adress och skickar även ut mitt personnummer till alla som svarar på annonsen. Det enda som inte stämmer är mitt telefonnummer.

De personer som svarar på annonsen får mail från “mig” tillbaka. “Jag” skriver väldigt trevligt och bor tydligen utomlands så om man vill ha lägenheten måste man sätta in pengar på ett internetgiro och sedan får man se lägenheten och få nycklarna.

Det är först när någon sätter in pengar som bedragarna begår ett brott. Nämligen bedrägeri. Jag, vars identitet är stulen, är aldrig enligt svensk lag utsatt för något brott. Är detta verkligen rimligt? Är det inte dags att göra något åt detta? I många andra länder är det olagligt, det är ett brott att stjäla någons identitet/anta en annans identitet.

Lagstiftningen måste ändras, bli mer modern och anpassad till dagens samhälle. Det är inte några lustiga komiker i “Hassan” som sitter och skojar lite, det här är på riktigt. Människor råkar illa ut och man förstör människors liv.

Vad tycker ni?

Håller ni med? Klicka för namninsamling

 

 

Kapad identitet

Hej!

För andra gången på två månader har någon kapat min identitet. Någon lägger ut bostadsannonser på Blocket i mitt namn. Jag hyr inte ut någon lägenhet. Jag bor inte i Danmark eller Norge. Jag hoppas att ingen betalar pengar i förskott till någon ni aldrig träffat, för en lägenhet ni aldrig sett.

Hälsningar,

Cecilia

 

 

Pearl Jam in Stockholm 2012!

Some times you just HAVE to quote someone else’s facebook wall!

This time it was by the very talented Robert Nyman:

Pearl Jam. I’ve always thought they are a good band, but not at the top of my list. However…
Last night I got to see something purely magical during their gig in Stockholm! They were amazing! Mind-blowing!

They played for 2 hours 50 minutes and it’s one of the best concerts I’ve ever seen! Such dedication, passion and something something so genuine I didn’t know what to say or do.

It seemed like they never wanted to go off the stage. They played around immensely, both on the stage and with the audience, and the ambiance in there is something that I’ll keep with me forever.

The Swedish news papers also gave it their highest grades in their reviews, since they KNEW that this gig was one of a kind – the type you’re happy to get to witness once or a couple of times in your lifetime:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article15089685.ab
http://www.expressen.se/noje/recensioner/musik/pearl-jam-ar-tillbaka-och-det-med-besked/

And if that wasn’t enough (there’s more, you say?), I got to go there with my beloved Cecilia, who has been a huge Pearl Jam for a long long time. To see the sheer joy and awe in her face really brought tears my eyes, and I’m so SO happy I got to be there that magical night, and to share it with such a magical person!